Fyrvaktarna på Stångehuvud 1890 - 1920
Text: Magdalena Skalegård

Maria Erika Persdotter Andersson (1842-1922) fiskarhustru

Fyrvaktare på Stångehuvud -1890-09-30

Maria Erikas karriär som fyrvaktare var kort, men hon var den första som skötte fyren och var dessutom kvinna. Som äldst i en syskonskara på sju växte hon upp på Stora Kornö. Hennes far, som var fiskare från Kungshamn dog tidigt, så Maria Erika var nog van att hjälpa till redan som liten. Hon och hennes man Ludvig Bernhard, han var rorgängare på en ångbåt, bodde hos Maria Erikas mor på Stora Kornö de första åren de var gifta. Där föddes också äldsta dottern. De uppförde en låg stuga i Kyrkvik, nuvarande Strandvägen 13 i Lysekil. Huset blev familjens hem och där föddes  ytterligare fem barn.

Maria Erika kallades i Lysekil för ”KornöRiga” och i vart fall en liten pojke hoppades att hennes smeknamn betydde ”den rika från Kornö”. Han letade därför efter skatter i husets källare många år efter hennes död. Kanske var det så eller kanske var det namnet Erika som förkortats till ”Riga”.

Maria Erika hade flera lotsar i släkten på sin fars sida, men vi vet inte om det var därför hon fick fyrvaktarjobbet under fyrens första månader. Några av hennes barn var väldigt små, så när hon var ute på fyren var det troligtvis äldsta dottern som såg till sina syskon

Jobbet som fyrvaktare var nog hela tiden tilltänkt lotsförman Emilius Hörman, vilken tog över ansvaret för fyren på hösten 1890.

Emilius Hörman (1846-1938) lotsförman

Fyrvaktare på fyrarna Stångehuvud, Bläckhall och Svensholmen 1890-10-01 - 1906-09-30

Emilius var lotsförman när Stångehuvud fyr och de tre andra fyrarna i Smögenleden anlades. Man kan anta att han var med i planläggningen av leden eftersom han och hans två bröder, lotsarna Napoleon och Fritz jobbade tillsammans med lotsålderman C R Lycke. Lycke var chef på Lysekils lotsplats och farbror till Fritz fru Otilia, så lotsfamiljerna i Gamlestan sågs säkert i många sociala sammanhang.

Emilius föräldrar var Lysekilsbor. Det samma var Emilius fru Josefina Bernhardina Tillroth. De bosatte sig i Gamlestan och tillsammans fick de fem barn. Äldsta sonen Ernst bidrog bl a till att Lysekil markerade sig som en viktig fiske- och fiskeförädlings stad. Med Ernsts hjälp arrangerades bl a den första svenska fiskerimässan i staden 1921.

Men tillbaka till lotsförman Emilius Hörman och några minnen efter honom i Lysekil. På Vikarvet finns bevarat en modell av ett bankfiskefartyg som han vann förtjänstdiplom för på Fiskerikonferensen i Lysekil 1883.

Står man i Norra hamnen och ser upp mot Lotsberget över Gamlestan, kan man se siluetten av tre stenar på högkant. Det sägs att stenarna symboliserade de tre bröderna Hörman och på en av stenarna kan man fortfarande se inristningen ” E HÖRMAN 1884”. När lotsutkiken låg där uppe var flaggstången fäst i stenarna.

Familjen Hörman flyttade 1892 till ett hus överst i backen på Bansviksgatan. Där fick Emilius god utsikt över sitt lotsområde. Den tidigare bostaden tog Gustaf Wallin över. Vid denna tid var Gustaf Wallin kronlots och arbetade tillsammans med bröderna Hörman i lotsutkiken. 14 år senare överlämnar Emilius fyrvaktaruppdraget på Stångehuvud fyr till Gustaf Wallin. Bläckhall och Svensholmen fyrar överlämnades till Amalia Torstensson på Lilla Kornö.

              Gustaf Melius Wallin (1865-1937) mästerlots                      

Fyrvaktare på Stångehuvud 1906-10-01 - 1917-10-06

Gustaf växte upp i ett av de små låga husen i Gamlestan, som yngst av sju syskon. Hans far var skeppare och omkom på havet när Gustaf var liten. Som väl var hade hans mor Maja Lycke en stor släkt i Lysekil. Bl a var en av hennes bröder lotsålderman C R Lycke.

När Gustaf 1892 gifte sig med Olivia Constantia Samuelsson står hon skriven som bodbiträde och Gustaf som kronlots. Den första sonen föddes året efter i huset de övertog efter Emilius Hörman. Med tiden växte familjen med ytterligare fyra barn, ett av dem sonen Carl. Döttrarna till Carl har berättat att när Gustaf tagit över ansvaret för fyren på Stångehuvud, så var det Carl som hjälpte till med att sköta fyrlyktan, Gustaf var ju först och främst lots.

Gustaf och Olivias tre döttrarna blev boende i föräldrahemmet, men hade egna arbeten att sköta. Dottern Inez arbetade som rikstelefonist och hennes syster Signhild i BP Jonssons konfektionsaffär.

I Gustaf och Olivias hem fanns ett piano och Gustaf hade under en tur till England köpt en fiol. Ändå blev det väldigt tyst i huset när Olivia dog, vilket hon gjorde tio år innan Gustaf. Det var schartauanismen som präglade hemmet. Men Gustaf var inte ensam. Han hade sina tre döttrar hos sig i huset. Syster Anna bodde fortfarande kvar i deras gemensamma barndomshem några hus längre bort på Gamla Strandgatan.

Gustaf avslutar sin tjänst som fyrvaktare på Stångehuvud när fyren fick automatiskt AGA-ljus och tullaren Karl Knopp tog då över.

Karl Amadeus Karlsson Knopp (1863-1934) tullare

Tillsynsman på Stångehuvud, Bläckhall, Svensholmen 
och ytterligare tre fyrar 1917-10-07 - 1920

Simson, Käringöns auktoritära prost, tyckte att det fanns för mycket folk med son-namn på ön. Det blev för rörigt. Eftersom Karl August Andersson, far till Karl Amadeus, kom från Knoppetorpet utanför Lysekil, så bestämde Simson: Knopp ska hädanefter vara ditt efternamn! Detta har berättats av Karl Amadeus barnbarnsbarn på Käringön.

Karl Amadeus växer upp på Käringön och gifter sig med med Augusta Olivia Bagge, också hon från Käringön. De fick sju barn men det yngsta dog som spädbarn. Familjen vistades  en kort period i Hunnebostrand men var snart tillbaka på sin ö. Näst yngsta dottern Karin bodde med föräldrarna i Lyse församling, men när första världskriget bröt ut var Karin och hennes mamma tillbaka på Käringön.

Karl Knopp, som var tullare, tog över skötseln av de sex obemannade fyrarna runt Lysekil när kriget fortfarande pågick. Fyrarna drevs med gas som kom i gasbehållarna från Erholmens gasstation söder om Marsstrand. Karls uppgift var att se till att lyktorna fungerade och att fyrbodarna underhölls. 1921 tog Erholmens gasstation över hela ansvaret för de obemannade fyrarna.

Karl dog på Käringön året för sin hustru. Dottern Karin, som verkar ha stått föräldrarna nära, bodde på Stora Kornö där hon hade gift sig med en skeppare. På Kornö blev hon kallad ”Knoppa” och man minns henne än idag som en ”söt och vän” kvinna.