|
I en tidigare uppsats i denna fråga har jag återgett de skäl som talar mot att Lysekil skulle ha föregåtts av ett fiskeläge med namnet Stang. Jag hävdade att denna uppfattning vunnit spridning främst genom att biskop Jens Nilssøns i Oslo visitations- och reseböcker utkom i tryck år 1885. Där talar man om en Jørgen som var kapellan i Stang, och man talar också om Stangs lilla träkyrka ytterst på Stangen. Flera skribenter under 1900-talet har av detta dragit den slutsatsen att Lysekil blev ett senare namn på Stang. Emellertid förekommer namnet Lysekil redan i samband med en herredagsdom i Oslo 1581, också tidigt har man inte kunna spåra namnet Stang. Detta senare namn kan inte spåras tidigare än år 1587, och det förekommer också i fortsättningen, men då i regel alltid vid sidan av namnet Lysekil. Så sent som i 1645 års mantalslängd läser man rubriken ”Lyse Kills eller Stanngs fiskeleye”. Rigsarkivet i Köpenhamn förvarar alla jordeböcker och mantalslängder från vårt landskaps norska tid liksom också länsräkenskaperna för samma tid, och riksarkivar Svend Aakjær har låtit undersöka förekomsten av namnet Stang i nämnda arkivalier och i brev haft vänligheten meddela följande: ”Blandt rækken af jordebogsregnskaper fra Bohuslän findes et særligt læg for 1589 bl.a. omfattende Stångenäs härad. I Lyse socken opregnes ”strandsiderne under Liudtze gaarder”, derpå folger som næste overskrift: Kiobmendtz Boer y forenemde Lyssekill, dernæst: Kram Boer wdi forenemde Lyssekill, så: Strandsiderne wdi Stangesundt. Heraf framgår, at der i slutningen af 1500-tallet var 2 handelspladser på den senere kobstad Lysekils område, en större kaldet L. och en mindre kaldet Stangesund. Deremod synes navnene L. og Stange(sund) ikke at forekomme som lokaliteter i Lyse socken i de alm. Jordeboger for Bohuslän o. 1600. De er heller ikke påstruffet ved stikprover i told- og kirkeregnskaber for Bohuslän fra l. halvdel af 1600-tallet. I lensregnskabet 1610/11 nævnes under sagefald af Lyse s.: Peder Soffrensen i Liusse kille. Blandt extraskattemandtallene findes et register på solvskatten 1610. Under littra F., Stangenes Lysse sogn, opregnes først gårde, husmænd og inderster og derpå folger: Strandsider paa forenemde Stangenes Lysekiild. De to navne står nedenunder hinanden og må nok opfattes som 2 lokaliteter. Men kort efter synes de to bebyggelser vokset sammen til een, for i skattemandtalle fra 1620´erne tales der kun om strandsidderne i Lysekil. Navnet Stange/Stangesund/Stangenes synes ikke meget brugt som bebyggelsenavn; det er heller ikke påtruffet ved foretagne stikkprover i 1640´rnes skattemandtal.” Dessa riksarkivar Svend Aakjærs synpunkter förefaller i hög grad välgrundade
– det har med
stor sannolikhet varit fråga om två olika fiskelägen. Det ena var
Lysekil på den plats där bebyggelsen kring norra hamnen slutligen blev
Lysekils köping; det andra ett fiskeläge under 1500-talets sillfiske,
en bebyggelse som torde få lokaliseras till Stångesund och Stångholmen
eller möjligen även till dalen ut mot Munkviken. Det torde dock kunna
ifrågasättas om det är riktigt, att ”de to bebyggelser vokset
sammen til een”. Det förefaller sannolikare att fiskeläget ute vid
Stångesund avfolkats och försvunnit i och med att sillen drog bort från
kusten, då alla fiskelägen gick starkt tillbaka. Flera av dem försvann,
såsom Skioldenborg på Herrenäset, fiskeläget Strumpeskagen och varför
inte också Stang. När
så fiskeläget Stang eller Stangesund försvann så försvann också så
småningom namnet och Lysekil blev beteckning för hela området ute på
Stångenäsets spets. I omkring 60 år har alltså Stang kunnat spåras
– ej som en föregångare till Lysekil utan som ett fiskeläge vid
sidan av dåvarande Lysekil och som en del av nuvarande Lysekil, en del
som nu ej är bebodd.
|
|
