I Stångholmesund låg ett fiskeläge med nio bodar under 1500-talet. Resterna efter en av dessa kan man fortfarande svagt skönja. Ca 5 m norr om vägen mot Stångholmesund, precis innan den första sjöboden kan man se bodlämningen i form av en svag upphöjning, i omfång ca 3,5 x 6 m.

De nio bodarna i Stangesund ingår som en del i en förteckning från 1587 som bilagts i 1589 års jordebok. Anledningen till att de bifogats jordeboken var att länsherren på Bohus slott, Henrik Gyldenstierna, hamnat i skuld till kungen och tvingats överlåta sina intäkter från ett antal bodar i och omkring Lysekil samt i Hunnebostrand. Totalt rörde det sig om 394 bodar. 277 av dessa låg i Lysekilsregionen. Eftersom tomtlegan var en daler per bod och år blev hyresintäkten en ansenlig summa på den tiden.

I Lysekilsområdet registrerades bodarna som strandsittarbodar, köpmansbodar och krambodar. Benämningen syftade på vem som använde dem, d.v.s. strandsittare, köpmän eller krämare. Inte vem som ägde dem. Det kunde vara folk både från när som fjärran. I Stangesund fanns det sju strandsittarbodar och två köpmansbodar. Fyra av strandsittarbodarna ägdes av Peder Embde och Pouell ibidem, vilket tyder på att de kan vara män från Emden i Tyskland. Köpmansbodarna ägdes av Hanns Matzønn i Köpenhamn och Nils Frantzøn i Fiskebäckskil.

Förteckningen över bodarna i Lysekilsregionen innehöll, förutom de nio bodarna i Stangesund, också 81 i Lysekil, 18 på Stora Skeppsholmen, 52 på Saltö och 117 på Övre och Nedre Lyse gårdars utmarker. Alla dessa fiskelägen och bodplatser utnyttjades högst sannolikt endast under det säsongsbundna stora sillfisket, 1556 -1587.

Även bodarna i Lysekil hör troligtvis samman med detta sillfiske, trots att de låg i anslutning till det då existerande strandsittarsamhället Lysekil med fast bosättning. I Lysekil bestod anmärkningsvärt de 81 bodarna endast av köpmans- och krambodar. Givetvis kan dessa ha samexisterat med de fast boende i strandsittarsamhället under de säsonger som sillen gick till.

Strandsittarsamhället Lysekil, det som vi idag kallar Gamlestan, ligger vid Lyse Kile. Kilen som sträcker sig nästan ända in till Lyse kyrka och vars innersta del heter Trälebergs Kile. På 1500-talet skrevs strandsittarsamhället: Liusekiell eller Liise Kiell.  

Uppfattningen att Stang eller Stangen var benämningen på det tidiga Lysekil existerar fortfarande i bygden, trots att Knuth Hansson grundligt har förklarat sakförhållandena i Vikarvets årsbok 1964 – 67. 

Denna illustration återfinns i Ernst Hörmans artikel Tomtningarna på Skeppsholmen vid Lysekil, i Göteborgs och Bohusläns Fornminnesförenings Tidskrift, från 1924. Illustrationen är ett modellbygge över hur bebyggelsen på Skeppsholmen kan ha sett ut. Troligen har bodarna vid Stångholmesund varit av ett liknande utseende.

Namnen Stang eller Stangen har sannolikt sitt ursprung i en del missuppfattningar som härrör från 1500-talets slut. Stangesund är endast känt från 1587 års bodförteckning. 

Det är i biskop Jens Nilssøns visitationsböcker från 1594 som man finner upphovet till benämningen Stangen. Den 13 april anländer biskopen till Bro prästgård och beskriver bl.a. att Stangen är en lång udde av Stangenäs, där Stangskirke av trä står och där det förr varit ett fiskeläge. Den 14 april får biskopen bl.a. besök av herr Jørgen Knudsenn vid Stang. Sannolikt samma Jørgen som biskopen tidigare skrivit om som kaplan i Fiskebäckskils kyrka: Jørgen vid Stang. Dvs att Jørgen också var kaplan vid Stangskirke. Antagligen missuppfattar nu biskopen förhållandena. Kanske efter att han pratat med Jørgen och skriver nu att Stang är ett fiskeläge. Jens Nilssøn besökte aldrig personligen Lysekil. Stangen är här sannolikt synonymt med Stangesund, där det mycket riktigt tidigare legat ett säsongsfiskeläge. Stang har däremot mycket troligt förväxlats med strandsittarsamhället som låg vid Lyse Kile norr om Stangskirke. D.v.s. Lysekil (Liusekiell eller Liise Kiell) som också är det tidigaste kända namnet på samhället. För övrigt använde biskopen själv ortnamnet Lysekil, 1592, när han vid ett tidigare besök passerade genom landskapet.

Stangesund är alltså inte bara en historiskt intressant plats. Den har också bidragit till viss förvirring kring benämningen på det tidiga Lysekil.  

Referenslitteratur:
Hansson, K., Namnen Stang(en) och Lysekil 1584 – 1645. Vikarvets årsbok 1964-67, s. 49 - 55

Pettersson, J., Skärgårdsbebyggelse i Bohuslän under norska tiden. Uddevalla 2001  

_______________________________________________

Se även artikel av Knuth Hansson i Lysekilsposten 21 december 1962: Till frågan om Lysekils äldre namn